måndag 9 november 2009
Ungdomsårskrisen.
Eftersom flertalet kollabrotörer till den här bloggen börjar kräla sig närmre och närmre 30-strecket så tänkte jag att Hanna Hellqvists krönika om ungdomen och åldrandet skulle kunna intressera. Precis som för andra småkryp med skyddande skal så är det en rand av slem vi lämnar efter oss. Visserligen kan den glimma till ibland när ljuset träffar den, men det gör vattnet på andra sidan bron också.
1 kommentar:
Det där gäller ju inte mig.. jag hade ju en bra och trygg barndom i det skyddande skalet Hagaström. Och jag använde bestämt inte trosskydd i armhålorna, kanske nått jag borde ta upp nu på äldre dar då...?
Det slem jag lämnade var mest från vit tegelsten då vi ritade väg på gatan och körde trampbil. Att Svante sen var terrorist och spolade bort vägen med en super-sooker var väl det mest traumatiska som hände.
Jag kan hålla med om det hon säger om dom unga idag.. men mitt minne av oss som unga kan inte annat än glamoriseras. Aldrig mer ska vi nattbada på fjärran...
Skicka en kommentar